Ännu ett offer

En svek utan dess like.
Efter långt och noga övervägande av för och nackdelar, och huruvida ett tillträde i denna den sanna IT-tidens mest äregiriga spelrum verkligen gör mig eller andra något vidare gott är något som jag låter tillsvidare vara obesvarat.
Jag är helt enkelt besegrad av vår tids människas alltmer påtagliga behov, ja rentav beroende av att synas och bli hörd. Som om det inte räckte med alla ens användare på diverse forum och sajter? Icke.
För detta har jag inget försvar. Jag tömmer fickorna på respekt, skramlar ur mig de sista örena värdighet, vänder armévis upp och ner på min fältflaska och blottar min skuld, för att till sist, likt en intagen böja mig ner för visitering av världens ände.
Jag som trodde att jag hade tålamod i dessa spörsmål, och att beslutanderätten låg helt och hållet i nivå med mina tankegångar.
Men jag har till synes visat mig vara en svag individ när det kommer till att analysera konflikthanteringen i detta dilemma, och att fatta sista beslutet efter första tanken var bara en utopi.
Observera att det gäller endast i dessa fall av internettrender, jag har disciplin som Karl XII, ska för övrigt strypa min Myspace idag.Så hejdå till den. Kaka till mig.

För att också undvika scenariot av total förnedring så byter jag nu ton, och riktar istället in mig på cigaretten jag strax ska röka som tröst för att jag erkänner allt detta.